Skyddsanordningar och säkerhetsanordningar på maskiner och anläggningar

Skyddsanordningar är nödvändiga för att skydda människor så bra som möjligt mot de faror som en maskin i drift kan utgöra. Det främsta målet är att medarbetarna skyddas mot de mekaniska risker som uppstår på grund av maskinernas rörliga delar. Därför måste tekniska åtgärder, som exempelvis avskiljande skyddsanordningar, ställas in så att de på ett enkelt sätt förhindrar risker och samtidigt uppfyller kraven på förhindrande av manipulation.

Det finns omfattande föreskrifter om skydd på maskiner med skillnader beroende på land. I EU, till exempel, är tillverkaren skyldig att följa maskindirektivet 2006/42/EG. För operatören finns i regel landsspecifika lagar som måste beaktas och följas.

Det är inte alltid möjligt för tillverkaren att utesluta alla risker med en maskin utan att påverka funktionen eller driften på ett negativt sätt. När faror inte kan undvikas på ett konstruktivt sätt eller om risker kvarstår måste tillverkaren erbjuda säkerhetsanordningar. Enligt maskindirektiv måste de rörliga, potentiellt farliga delarna på maskinen vara konstruerade och monterade på ett sådant sätt att det inte finns någon olycksrisk på grund av icke avsett beröringsområde. Om det inte på ett konstruktivt sätt går att minimera den här risken ”måste rörliga delar utrustas med avskiljande eller avkännande skyddsanordningar” (bilaga 1, maskindirektiv).

Man skiljer mellan avskiljande och avkännande lösningar. Avskiljande skyddsanordningar förhindrar åtkomst eller ingrepp av personer i maskinens riskområde. Ibland är det dock inte möjligt eller meningsfullt att välja sådana fasta skydd, framför allt inte om risken för manipulation stiger. I maskindirektivet i bilaga 1 krävs det att konstruktionen av en skyddsanordning ska förhindra att den kan inaktiveras på ett enkelt sätt. Annars får inte maskinen bära någon CE-märkning. En möjlig lösning är då ett avkännande skydd. Det säkrar riskområdet utan fysisk avskiljning. I sådana fall används ofta styrtekniska lösningar, som säkra ljusridåer i kombination med en säkerhetsstyrning.

• Fasta, avskiljande skyddsanordningar: Skyddet består av en fysisk barriär, t.ex. skyddsstaket. Skyddsanordningen monteras säkert och markeras optiskt, t.ex. med gul färg.
• Rörliga avskiljande skyddsanordningar: den fysiska barriären är rörligt monterad, t.ex. som skyddsgrind i skyddsstaket eller som huvor, luckor och rullportar. Så kallade förreglingsanordningar, som t.ex. säkerhetsbrytare, övervakar skyddsläget. De förhindrar att en farlig maskinfunktion utförs.

• Beröringsfria skyddsanordningar, optoelektroniska skyddsanordningar, t.ex. ljusstråleskydd, ljusridåer, laserscanner eller kamerabaserade skyddssystem. Utöver de klassiska beröringsfria skyddsanordningarna hör även säkra radarsystem till de barriärfria säkerhetslösningarna.
• Tryckkännande eller beröringskänsliga skyddsanordningar, t.ex. trampmattor eller brytlister. Till exempel kan en farlig rörelse stoppas om en medarbetare beträder trampmattan.
• Platsbundna skyddsanordningar, t.ex. tvåhandsdon eller andra handmanövrerade manöverdon eller aktiveringsanordningar. I regel ska de här placeras utanför riskområdet. Tvåhandsmanöverdon kräver att användaren använder båda händerna när maskinen, t.ex. en press, är i drift.

Vid alla åtgärder ska tillräckligt stora säkerhetsavstånd säkerställas för att de ska vara verksamma. Standarderna SS-EN ISO 13854, SS-EN ISO 13855 och SS-EN ISO 13857 tillhandahåller nödvändiga grunder.

En maskins säkerhetsanordningar ska i princip vara konstruerade på ett sådant sätt att driften inte hindras i onödan när maskinen används som avsett. Åtminstone kraven enligt standarden SS-EN ISO 12100, som handlar om grundprinciperna för tillverkning av säkra maskiner.

Manipulation av skyddsanordningar gör dem verkningslösa eller påverkar kraftigt deras funktion. Det gör att maskinerna inte används som de är avsedda eller att tillverkarens fastställda skyddsåtgärder kringgås.

Hur manipulationen utförts är inte relevant. Olycksstatistik bekräftar att många verksamheter underskattar riskerna som följer av manipulation. Både maskintillverkaren och operatören är rättsligt skyldiga att följa kraven för skydd av användaren. Dessutom finns standarder som måste beaktas och implementeras, både av tillverkaren vid konstruktionen av maskinen och av operatören under pågående drift. Om en medarbetare kommer till skada vid användningen av en maskin riskerar båda parter straffrättsliga följder. Framför allt om olyckan inträffade på grund av manipulerad skyddsanordning.