Lagstiftning och standarder i Asien

I Asien är antalet rättsligt bindande föreskrifter för utformning av säkra maskiner inte särskilt stort. Den snabba industriella tillväxten gör dock att efterfrågan på maskinsäkerhetskomponenter ökar även här. Slutligen ansvarar olika certifieringsförfaranden och lagar om arbetsskydd och hälsa för att definiera vilka skyddsåtgärder och minimistandarder som ska gälla.

Ryssland och OSS-länderna implementerade redan för några år sedan TR CU-certifieringen (Technical Regulations of the Customs Union). Det innebär att tekniska enheter som ingår i en särskild produktkatalog måste genomgå ett särskilt certifieringsförfarande.

Maskiner och deras tekniska tillbehör måste exempelvis genomgå en typkontroll som utförs av ett europeiskt kontrollorgan (”notified body”). Kontrollen erkänns vanligtvis av ett godkännandeorgan med säte i Ryssland.

Kina har infört den så kallade CCC-certifieringen. Ungefär som i Ryssland finns en skyldighet att låta tekniska produkter certifieras av ett nationellt kontrollorgan.

Dessutom besiktigas tillverkningsanläggningarna. Om en teknisk enhet omfattas av produktkatalogen med 19 kategorier föreligger certifieringsskyldigheten.

Annars måste ett slags ”riskfrihetsförklaring” från ett nationellt kontrollorgan bifogas.

Den japanska lagen om arbetsskydd och hälsa anger att farliga maskiner eller maskiner som används i farliga omgivningar måste följa det nationella ministeriets fastställda skyddsåtgärder. Det gäller exempelvis gummimalningsmaskiner, pressar, överlastskydd för kranar, sågmaskiner för träbearbetning eller elektriska delar i områden med explosionsrisk. För vissa maskiner krävs ett godkännande från det nationella ministeriet innan maskinen tillverkas eller används. Värmepannor, kranar, tryckkärl och hissar hör till den kategorin.

Driftsäkerhetsförordningen kräver som ”Best Effort” att maskintillverkare tillhandahåller information om riskerna som är förenade med användning av maskinen och att varje arbetsgivare/maskinanvändare genomför en riskbedömning.

Japanese Industrial Safety & Health Association (JISHA) arbetar framför allt för att införa riskbedömningar och system för att hantera arbetssäkerheten i Japan. Enligt den japanska lagstiftningen måste varje arbetsgivare/maskinanvändare säkerställa att driftsäkerhetsåtgärder har vidtagits. Medarbetare är skyldiga att följa arbetsgivarens åtgärder.

Metoderna för riskbedömningen anges i japanska standarder (Japanese Industrial Standards, JIS) som är harmoniserade med internationella standarder. Om vissa kemiska ämnen används är riskbedömningen obligatorisk, men den krävs i nuläget inte i andra branscher.